Ja, ni fattar ju själva. Det blir som en liten miniföljetong i bloggformat :o)

Resan upp gick jättebra. Men precis när jag åkt hemifrån blev jag osäker på om Majsan verkligen var med.... Labradorerna satt ju i bilen båda två, redan innan jag fått upp luckan ordentligt. Sedan packade och packade och packade jag allt som skulle med.....och startade och åkte. Då tänkte jag på Maja, som visst hade varit intresserad från början av ilastningen, men som sen så ofta får sina egna idéer. Jag ropade för att se om hon var med,,,,,jodå! Snopet annars att upptäcka det i Färila....

Majsan hittade för övrigt en utmärkt plats att åka på, ovanpå alla täcken och kuddar satt hon och såg ut över axeln på mig....hahaha.

Sedan tröttnade hon , rullade ihop sig som en kanelbulle (citat lillasyster Nylander) och sov.

Så här ser stugan ut utanpå....

.....och inuti - jättemysig!!

Jag lastade ur i ett enda huj, åt en varmkorv i farten, sedan tog jag kaffetermos i ryggan och gick ut för att insupa fjälllllllen *L*

Hundarna och jag gick rätt uppför skidbacken. Oj, vad det kändes i benen!

Väl uppe blev belöningen en kopp kaffe och ben till hundflickorna.

Man vet att man är i fjällen, när man nästan når att ta på molnen....

Hemma igen nu, nyduschad ligger jag i soffan och bloggar och läser bok. Har tänt en masssa värmeljus...Ja Christina, jag ska släcka alla innan jag går ut med hundarna! ;o)

Hundarna sover som stockar....hääääärligt är det!