Jag har haft den tragiska olyckan på Kolmården i mitt huvud hela dagen, så det är lika bra att blogga om den. Som beteendenörd, så börjar man ju genast analysera det som hänt och det som sägs om det inträffade. Jag vill betona att det är min högst personliga reflektion ni läser här. Inget inlägg i vargdebatten, utan bara att saker varken är rätt eller fel, bara olika För egen del har jag svårt att se nyttan med den "klappa varg"- aktivitet som Kolmården haft. Vad är tanken och nyttan med att socialisera ett rovdjur, för att sedan låta alla som är villiga att betala för det, komma in i flocken? Vargen är ett rovdjur, varför ska vi klappa rovdjur? Knappast för att vi kommer att göra det i den riktiga världen, där dom nu dyker upp i fler och fler sammanhang. Vargen är ju också ett utpräglat flockdjur med starka sociala band och hierarkisk struktur. Varför ska dom "stå ut" med att acceptera nya tillfälliga flockmedlemmar, som bara kommer och går? Vad är ursprungliga beteenden och vad är prägling? När övergår det ena i det andra och vad händer då? När ett beteende utlöses, så går det på nån sekund, sker det i en flock, får det dessutom följdreaktioner av flera individer. Då finns det inte en möjlighet att hinna larma kollegor, vare sig i radio eller mobil, vilket säkert också är det man först tappar när något oväntat händer. Oerhört sorgligt därför att rutinerna var sådana, att man ensam kunde vistas i hägnet med hela flocken. Det handlar inte om hur kunnig man är eller inte, utan bara om att "säkra" sin närvaro. Nu pratar man om att det inträffade är "overkligt" och "obegripligt". Jag kan inte tycka att det är det. Vargen är och förblir ett rovdjur. Dom ska inte tämjas eller domesticeras. Det är därför vi har 295 hundraser, för att hitta nån som passar oss. För ett vilt djur kan det räcka med ett avvikande beteende beroende på sjukdom eller något annat, för att trigga ett anfall. Det hela är i alla fall fruktansvärt tragiskt och en tankeställare för oss alla.