Energier: Cesar Milan pratar ofta om energier i sin hantering av olika hundar och jag håller med honom om att det är av betydelse, på många sätt. Ett exempel från imorse: Jag är oftast lugn och harmonisk när jag är ute med mina hundar, eftersom jag litar på dom och de vet vad som gäller. (Idag har jag dessutom feber och då är jag ännu lugnare än vanligt). På morgonpromenaden blev vi antastade av ett gäng ligister (läs, småhundar). Alva var lös och lite före oss andra, så hon sträckte lite extra på sig och kollade av med mig. Jag sa att det var okej och att hon kunde fortsätta, så hon klev över de små hundarna och fortsatte framåt. Mega som var kopplad, kollade också av med mig och såg att det inte var nån fara. Maja tycker att det är helt okej med skällande hundar (hmmm...undrar varför *L*) och hon tycker ju dessutom att storleken HAR betydelse så dessa var rätt ointressanta. Ligisterna tystnade av vårt balanserande bemötande och knallade bara med bredvid oss, tills vi kom fram till vägen.....Där stod nämligen en halvnervös husse och ropade hela tiden för att "samla ihop" dom. Då fick dom ny luft och tog i för full hals och följde oss i hasorna vilt skällande igen. Totalt ointresserade av hans försök och lockrop :o) Då vände jag bara upp med mina tre flickor och sa bestämt åt dom att "gå hem!" Utan att någon av mina hundar kände sig utmanade av situationen. Alva tittade på mig med en blick som sa " Nu räcker det väl i alla fall?"...och reste lite ragg på manken, Det får hon, så jag höll med :o) Kloka hundflickor alla tre, som litar på sin matte.
Kommandon: Den här vintern har ju begränsat hundträningen rejält, så vad vi har gjort är; linjetag, linjetag och linjetag. Vilket är bra och dirigeringarna borde sitta som gjutna resten av året :o) Det resulterar dock i att när jag vänder upp med en hund så vet dom att det till 100 procent kommer att bli ett linjetag. Inget fel med det heller, men med en ung hund måste man fokusera på noggrannheten innan. Annars är det lätt att en ung hund blir ofokuserad, tar egna initiativ och börjar knalla/tjyva. Det kan hända i alla moment när hunden börjar förstå och tycker att den "kan själv". Därför jobbar jag alla mina unga hundar så, att de verkligen måste lyssna på hela kommandoordet, inte sticka iväg så fort jag öppnar munnen. Min Mega är verkligen oerhört signalkänslig redan från start, men hon får också "utstå" det ibland. Idag sa jag både "rabarber" och "kattunge"...innan jag sa "ut" (vaddå, jag knäpp??)*L* Hon väntade snällt tills hon fick rätt kommando. Alva går inte att lura längre. Jag kan säga både "rut" och "lut" utan att hon sticker. Slut på Mijas hundskola för idag. Dags för mera Panodil och Nezeril........
Det här är inga kommandon, vet Mega nu.
