Jag har haft ett långt och givande (som alltid) samtal med Inger, Sveriges bästa rottweileruppfödare. Hon har en kull nu som är systerbarnbarn till min Iza....Alltså Izas syster är mormor till dom. Hänger ni med? *L* Iza, den fantastiska hunden som fattas oss fortfarande, trots att det snart är 6 år sedan hon gick bort. Vilka avtryck hon gjorde på människor. Alla saknade henne, även icke-hundmänniskor. Men det var Izas mormor Anu, som gjorde att jag upptäckte vad en riktig bra rottweiler är. Inger ringde mig och bad mig meritera en av hennes tikar (Anu) och jag tackade ja. Anu kom hem till oss och våra stressade schäfrar och visade en otrolig balans och arbetslust.  Mycket social och stabil i sin inställning till omvärlden. En härlig bekantskap att få göra. Tyvärr så upptäcktes det att man gjort fel vid hennes sterilisering och hon fick svåra följdbesvär, vilket gjorde att hon inte kunde utsättas för påfrestningar och hon flyttade hem till Inger igen. Hon hade inte visat mig  en sekund att hon hade ont, lusten att få jobba var större. Men jag "kände" att någonting var fel .... Vilken hund! Några år senare ringde Inger mig igen och erbjöd mig Anu' s dotterdotter Iza ...... och alla vet att det var en hund som var något alldeles extra. Tack Inger för att du under så lång tid bedrivit ett så målmedvetet och seriöst avelsarbete, som resulterar i individer som är positiva ambassadörer för rasen och som du verkligen kan vara stolt över.

http://www.hyttbackenskennel.se/

En härlig bild på Anu, som jag lånat från kennel Hyttbackens