Jag har semester och hundarna och jag for iväg några dagar för att vandra och vila. En härlig upplevelse var det. Vi följde en vandringsled för att sedan snedda av och ta en skidled tillbaka för att det skulle bli en runda på en mil ungefär. Allt var frid och fröjd. Hundarna jättepigga och t.o.m Alva valde att undersöka omgivningarna istället för att gå med mig på stigen som en gammal tant (vilket hon gör annars). Mega ska vi inte tala om.....hon var inte alls på stigen, utan bara i terrängen runt om, med massor att upptäcka. Jag trodde att hon skulle tröttna, men icke! Blev tvungen att koppla upp henne till sist, för att hon inte skulle bli totalt utmattad. Majsan då? Jo, hon var otroligt duktig att hålla jämna steg (och före) med oss i den bitivs riktigt tunga terrängen. Mycket myrmarker som gjorde stegen extra tunga.

Härlig vy, eller hur?

När vi tagit det kortet upptäckte jag............BJÖRNskit!!!!!!! Gissa om jag blev nervös (visste att det var björnmarker...) Kort därefter passerade vi också en björk som var riktigt riven av vassa (!) klor. Som alla vet är jag bra på att snacka och är högljudd, så hemvägen blev väldigt pladdrig  och hundarna fick INTE vika av en decimeter från stigen *L*

Väldigt skönt var det därför att komma tillbaka till trygga stugan för mat, värme och vila. God mat och trevligt sällskap förgyllde också kvällen. Två stycken var extra trötta.

Mega....

.....och Maja (som under filmtittandet dessutom låg tryggt nerbäddad under täcket)

Härligt var det i alla fall med miljöombytet och jag har 1,5 vecka kvar av semestern...fler roliga saker kan hända :o)