Idag har Alva jobbat igen och det är en stoooooooooor ynnest att få vara med och uppleva det. Nu har vi varit där så mycket, så nu har alla en egen relation till henne. Hon känner också det och möter dom på olika sätt. Stora ting sker varje gång.....idag fick vi tre svar från en farbror som jag pratat med varje (!) gång, men som aldrig brytt sig om oss. En tant som är vädigt dement och inte har så mycket språk kvar, satt med oss i köket och hängde med i samtalet idag och sa: " Jag kommer ihåg när vi satt därute (trädgården) och hon (Alva) gjorde allt vi sa. Hon är så duktig" .  Det var när tidningen var där! Då får man ståpäls och får kämpa mot tårarna, kan jag lova. En annan tant som ofta är lite ledsen och orolig sa flera gånger: " Det är så roligt när ni kommer. Hon är så klok ".  Den tanten berättar också ofta om hur skrämd hon blev av en stor hund när hon var 2 år. " Men henne (Alva) är jag inte rädd för, hon är så snäll ". Alva väntade uppmärksamt och tålmodigt med tanterna medan jag fixade lite kaffe....och som belöning fick hon sista biten av damernas bulle när vi fikat klart *L* Tanterna och Alva var lika nöjda. Sedan kom farbrorn som inte talar med personalen eller har nån mimik ....och han ler varje gång mot Alva, tar kontakt och pratar med henne. Han pratar t.o.m med mig nu. Är det inte fantastiskt??!! Många av dom talar om Alvas ögon och hennes uttryck och vad de tycker att hon "säger".  Ni som känner henne vet ju att hon har ett väldigt tydligt uttryck med stora mörka (kloka!!!) ögon, som syns så väl tack vare hennes gula färg.  Alla känner sig sedda av Alva och det är en viktig känsla.

Maja var inne och "praoade" utan Alva på slutet. Hon är mycket duktig.

Som sagt; ödmjukhet och stor tacksamhet, sammanfattar dagens arbete