Veckan närmar sig sitt slut, vilket är skönt. Vi har varit till Gävle idag igen, dristade mig att parkera lite längre bort, för att få en prommis till kontoret. Oj, vad många änder vi såg, Mega satte sig på ändan och bara studerade länge.  Alva vet att man bara får hämta dom om de är döda och det gör dom som knallar omkring rätt ointressanta... Maja tycker att de är lite läskiga, eftersom dom nästan är större än henne.  Mega knallade på riktigt bra,  men gillade inte riktigt vattenpölarna. Vilket kan vara ett oroande tecken, med tanke på att det är en vattenapportör som jag har köpt ....tror jag *L*

Förresten är jag inte helt säker....ibland undrar vi om det är en liten gul prärievarg som flyttat in :o) Den här damen  har nämligen en förmåga att göra sin stämma hörd, när något inte passar henne. Först gnäller hon lite, sedan ökas tonen, munnen blir till ett litet runt hål och sedan kommer  yyyyylet. Det händer när jag går ner i källaren eller när vi åker bil och hon härjar med de andra hundarna, så att de tröttnar och hoppar över till baksätet. Då är det sååååå synd om den lilla (tycker hon). Maja brukar hoppa tillbaka för att trösta henne. Kloka Ralf har sagt att jag absolut inte får bekräfta henne när hon låter (vilket är så sant). Men gissa om det är svårt ibland att inte kommentera, eftersom man blir så full i skratt.

Hon kan skratta också! När hon blir glad lägger hon upp huvudet på ryggen och flinar med hela munnen (ett arv från morfar Petter säger Monica) . Toksöt är hon då!!!

I helgen njuter vi av sol och skärgårdsliv.

Njut ni också! :o)