Jag har jobbat i helgen, på en avgiftningsavdelning. Det är oerhört starka möten med andra människor man får ta del av där. Så mycket uppriktighet och öppenhet som man får uppleva i samtalen där, har jag aldrig upplevt någon annanstans. Inga fasader eller förskönande omskrivningar, utan sanningen, hur obehaglig den än är. Det är ovant och omtumlande och föder både tacksamhet, respekt och ödmjukhet. Människor som ofta mår väldigt dåligt ( bl.a p.g.a abstinens), väljer ändå att dela med sig till andra. Detta trots skiftande åldrar, bakgrunder och erfarenheter. Mycket värme, omtanke och empati fanns i gruppen den här helgen. Det ger mig extra mycket att parallellt med min teoretiska utbildning få möta verkligheten, praktiskt och hands on. Ovärderligt....

Hundarna har också "jobbat", eftersom ingen av patienterna var allergisk eller hundrädd. Tvärtom, så var alla väldigt glada och tacksamma att dom var med. Många påpekade själva hundars  terapeutiska förmåga. Roligt är också att där kan hundarna ges större frihet att verka på egen hand. (Inga gamla, spröda tanter att värna om...). Därför kan man säga att dom där är mer "behandlande" än "vårdande". Det är intressant att se hur de förvaltar det på olika sätt och vilken respons de får.

Maja; tar på sitt självklara sätt kontakt med de som så önskar. Ligger och sitter i knän, hoppar upp både på anmodan och på eget initiativ. Hon har ju en lugn och självsäker energi som uppskattas och hennes attityd lockar ofta till skratt. Hon "går hem" också hos dom som inte är så hundvana......och stora starka män (!!) som förförs av hennes uppvaktning. Alla känner ju till att Maja är karltokig.... :o) Hennes självständighet gör att hon kan göra en egen avstickare och kolla läget inne på behandlingsavdelningen också. Till deras stora förtjusning.

Mega; pockar verkligen på att få sin uppmärksamhet. Viftar på hela kroppen, knuffas och puffar på alla (utan urskiljning). Mia B. har en benämning på det beteendet, som är träffande men inte lämpar sig i skrift här *L*. Hon charmar med sin vänlighet och rätt drivande energi. Bjuder gärna på aktivitet, för de som vill. Idag har hon haft dragkamp (ett otal gånger...och vunnit alla) och gjort ett ost-sök, där killen var såååå imponerad av hur duktig hon var. Båda tindrade ikapp med ögonen :o)

Elsa; vinner allas hjärtan. Med sin tillbakadragna hållning, så tävlar både patienter och personal (!) om att vinna hennes tillit och bjudas på en boxerpuss. Alla som låter henne komma på sina egna villkor belönas. Det blir många givande samtal kring hennes blyghet.

Alva; ja den helgonförklarade....Hon väljer energier, nobbar aldrig en patient, men gärna viss personal :o) Hon tar egna möten på ett sätt som gör mig överflödig (jag kan ha en förutfattad mening, som hon helt rätt struntar i) I går hade hon plötsligt på egen hand, fått igång en ung kille med tennisbolls-apportering i korridoren. Han kastade och hon hämtade och lämnade , igen, igen .... och igen. Hans leende var härligt att se.

Sammanfattande för alla, är att dom är vääääääldigt trötta när vi kommer hem. Dom sover väldigt lite på en arbetsdag.