Jag tänker så bra när jag promenerar och i morse gick vi en timme i skogen. Då passade det sig att göra en analys av hundarna, de gula *L* Christina har alltid sagt om Alva att: "Hon är för smart för mig..." och om Mega säger hon: " Det är en hund som passar mig, för hon signalerar hela tiden: Be mig om något-så gör jag det!" Det är som vanligt en klockren sammanfattning av kloka C. Jag brukar förklara att de flesta hundar behöver få arbeta och lösa uppgifter (precis som vi människor). Men inte Alva, hon behöver utmaningar. Så om Mega säger: "Be mig om något-så gör jag det".... så säger Alva: "Be mig om något svårt-så gör jag det" ;o) Det är säkert därför vi matchar så bra, båda gillar utmaningar och litar till vår förmåga. Jag har ju aldrig tvivlat på den hunden i något sammanhang under de här 7 åren. Här följer ett roligt exempel från morgonens träning: Mina långa skogsvägar lämpar sig bra för linjetags-träning, så det ägnar vi oss åt. Båda hundarna tränas ju samtidigt och jag skiljer bara svårighetsgraden , i det här fallet avståndet. Detta eftersom dom skiljer sig åt i ålder och erfarenhet. Alvas föremål låg ca. 200 m ut och Megas ca. 75 m ut. I vanliga fall så skickar jag Mega först, för att det ska bli rätt för henne. Men i morse skickade jag Alva först. Jag ville se hur hon skulle göra: Hon gick ut i full fart, markerade Megas föremål (i farten) och lämnade den "lätta" och fortsatte sträckan ut och tog in sin "svåra" istället. Hahahahaha!!! När jag berömde henne för den bedriften så kisade hon bara nöjt med ögonen, så där som bara Alva kan göra. Hon kanske är för smart för mig också? *S* Det är därför jag fortfarande håller på med hundar. De nya kunskaper man ständigt får i samspelet med dem // Crazy Dog Lady

Här sitter de gula på kö och väntar på sin tur att får börja arbeta