Om Alva var en gräddbakelse som liten, så är Mega absolut en semla. Hon är så söt, så att klockorna stannar (bildbevis kommer). Hon har sovit som en stock hela natten bredvid Alva, som tog det säkra före det osäkra ändå inatt och smög upp i min säng vid 2-tiden när den Lilla snarkade som värst. Äter bra och rastar sig ute, precis som det ska vara. Duktig i bilen. Hon har också hittat ”skattkistan”, d.v.s leksakskorgen i hallen. Vilka fynd man kan göra där!
Alltifrån märgben till stora råhudsben till tennisbollar till kamptrasor ….OCH: de mest fantastiska mjuka djur man kan tänka sig, som dottern Frida skänkt till Alva (eftersom hon bara bär dom – inte biter sönder….) Matten (jag) har nu därför frälst de finaste till en byrålåda, tills även Mega lärt sig konsten hur de ska hanteras :o) Alla leksaker bärs som troféer in i lyan (läs; under köksbordet). Vi människor får svårt att få plats med fötterna när vi sitter vid bordet. Sover gör hon också gärna där, inknölad under nån stol. Jaha, vad tycker de stora hundarna då?
Alva: ”Att det är bra med en labrador och i rätt färg dessutom. Att hon är rätt gullig, men vad ska vi ha henne till?” Tolkar det som förnöjsam förtjusning.
Maja: ”Att det är kul med nån som är liten, lämpligare att leka med och kanske fostra lite, men HON ska väl inte också ligga under mattes täcke??!” Tolkar det som lite svartsjuk förtjusning.
I morgon kommer barnen, så då får Mega lära sig att:
Joel, är alla hundars bästa vän och generös med både kärlek och hundgodis!
Frida, vill ha ordning och reda och absolut ingen hund över tröskeln till sitt rum! (Sköter Mega sig bra, så låter kanske Frida henne titta på hamstern Frasse) Det är Alvas högtidsstund, att ibland få komma in i Fridas rum och titta på Frasse. Hon blir så lycklig då! :o) Ikväll ska ”sämbon” (särbo ibland och sambo ibland) och jag äta lite gott samt skåla i ett glas rött, för att fira Lilla Söta Semlan Megas ankomst i flocken!
På återhörande, hälsar ”valp-lyckliga” Mija 