Nej, det är inte jag som är onda ögat.....den här gången.

Mega har varit till veterinären (världens bästa Gudrun) idag. Hon blev irriterad i sitt vänstra öga igår kväll och i morse såg det jättefult ut. Gudrun färgade in det och såg ett litet märke på själva ögat. Inget allvarligt men det blir ögondroppar i en vecka. Hon var superduktig när Gudrun bedövade, petade och fixade. Satt blickstilla och var totalcool. Det är en härlig hund det här, i många avseenden! Gudrun påtalade igen att de väntar en valp efter henne om tre år :o)

Vi fick med oss en kråka hem därifrån också, stor och ful. Det var jättebra för jag har inget vilt i frysen längre. Gudrun skrattade åt mig för att jag tackade och blev glad för den. Konstiga saker glädjer en retrieverägare *S* Stannade på hemvägen från jobbet och  tog den med ut i skogen. Båda labbarna var intresserade av den, men Maja tyckte den var ful och otäck (iofs var den nästan lika stor som hon.... *L*) Gjorde två korta markeringar med Mega och hon hämtade in den direkt..inte med bästa tekniken (i en vinge) men det kommer sedan. Huvudsaken är ju att hon vill. Alva fick göra två långa linjetag med samma kråkusling. Sedan hände nåt ovanligt.

Vi stötte upp en älg! En jättefin älgko kom fram ur skogen precis framför oss. Jag har inte sett en älg så på flera år. Det är så majestätiska djur, så stora och rör sig nästan ljudlöst. Hundarna sprätte efter en liten bit, men det var bara jakthunden (Maja) som tog upp spåret :o) Alltid kul att se skogens konung.