I dessa deklarationstider faller det sig lätt att prata om pengar. De  flesta av oss anser nog oss ha för lite av dom, medan andra har ett överflöd. Att få mera, är väl en nåd att stilla bedja om. Min roliga mor har hela sitt liv väntat på storvinsten (miljonernas miljoner, alltså) och det gör många fler än hon givetvis. Men hon har redan räknat ut hur dom ska fördelas och användas också (vilket jag vet att också andra gör...) Över tid så kan det se lite olika ut, men i går gällde följande fick jag veta: "Då ska du sälja det här huset (det gula) och alla hundar (!?) och flytta till stan och bara ha snygga kläder hela tiden (!?...igen) Sedan ska du och jag flyga till Italien och Paris och shoppa (?!...igen) och då skulle du (jag, alltså) träffa en miljonär och då får ni ännu mera pengar." *S* jag höll på att skratta ihjäl mig! Känns likt mig va? Att vara "fina damen" hela dagarna och mamma, som vägrar göra sig av med en skitful grön jacka från HM, "...för att det finns inget varmare på vintern" Hahahahaha! I och för sig är väl ingen sämre än att man kan ändra sig, men förhoppningsvis på det sättet att det fortfarande matchar den egna personligheten. Nu ska jag inte bara raljera över modern. Jag affirmerar jag med, angående pengar. Men i min vision, så är det fortfarande realistiskt: Renovering av ovan nämnda gula hus, gunnebo-inhägnad tomt, i och för sig lite nya snygga paltor (kanske inte just från Frankrike och Italien) , och i alla fall nån hund kvar :o) Ja ja, vi får se vad som händer.

Pussar är mysigt. Frida lär ju Tubbe en massa trix, och bland annat kan han nu pussas på kommando. Rätt bra om man känner sig nere nån dag och vill att nån ska bekräfta en med en mjuk puss (på kommando alltså, så inte helt spontant *L*) Idag när hovslagaren var där och alla hästar fick vänta på varandra när dom fick "fina fötter" innan dom fick gå ut, tyckte Tubbe det var tråkigt. Då testade han själv att pussas, mjukt och försiktigt med den stora svarta mulen, på både mig och Frida,,,,i hopp om att det skulle belönas med en gobit :o) Han är en stjärna den hästen!

Apropå pussar, så tillåter jag inga hundar att slicka mig i ansiket (eller pussas som andra säger) Det är ett tiggande beteende som  handlar om inställsamhet, men inte har något med affektion (som vi tänker oss) att göra. Respekt, kärlek och lojalitet visar man varandra i den dagliga samvaron på andra sätt.

Slutligen sengångare: Ikväll ser jag Ice Age 3 på fyran, för att få njuta av min favorit sengångaren, Sid. Han är mänsklig på så många sätt i sin jakt på bekräftelse, sin brist på självinsikt, klantighet men med ett gott hjärta. Jag kommer aldrig glömma första filmen när han landar mitt i ansiktet på en mammut och fäller kommentaren " Du har vackla (han kan inte säga R) ögon " Underbart!