Herre gud! Den vattenskräck Mega hade när hon kom, är nu som bortblåst. Tyvärr!!!! Hon söker sig till allt som bara liknar vatten, oavsett kvalitet,,,, Vi gick en långpromenad idag genom byn och till våra hästkompisar. Hon är ju som alltid lös....och lyckades hitta ett par riktigt härligt dysvarta diken på ditvägen. Men jag höll god min och tänkte att vatten finns ju i kran hemma också....liksom väldoftande hundschampo ...hehehehe.  Det var inte nog! På hemvägen hittade hon en sån där sump med järnvatten som står helt still och är helt orange!!! Jag skrek i panik alla hundnamn jag kunde komma på...men för sent: Hon var redan i med vatten upp till magen och hela nosen. Jag skämtar inte: Hunden var orange!!! Det var ju inte bara äckligt, utan såg ju dödligt ut dessutom! Men hon levde hela vägen hem .... och gör det fortfarande. Fast nu är hon gul igen och luktar lavendel ;o)

På eftermiddagen gjorde jag linjetag på en åker med två telefonstolpar som målområde. Körde bägge hundarna fast givetvis på olika avstånd. Det var Megas första linjetag, men hon grejade det direkt...åt båda hållen. Om jag är nöjd? Väldigt!!! *L*

En skön helg är till ända och nu är vi redo för veckan som kommer.