Dagens inlägg får handla om empati och sympati, baserat på saker som hänt den senaste veckan. Det handlar om hur vi ( i det här fallet jag) reagerar på saker som händer människor omkring oss, ofta närstående.

Här följer en tolkning från Wikipedia:

Empati betecknar förmågan att ha medvetande om andra personers känslor och att kunna handla i enlighet med detta. Empatibegreppet är nära besläktat med inlevelse och medkänsla. Empati handlar om en psykisk förmåga att förstå och känna med andra, vare sig personen håller med eller inte.

Sympati är en känslomässig samhörighet med en annan person. Ofta innebär det att en person upplever ledsamhet, inte på grund av egen bedrövelse utan för att någon annan person som denne är välvilligt inställd till är ledsen.

Därför uppstår en blandning av dessa, när det handlar om människor som står oss nära. När det handlar om roliga och positiva saker, så gläds jag så oerhört med den personen inför det som ska hända. Jag har en väldigt nära vän (närmaste, kan man säga) som skulle på dejt (jaja, fika då...*L*) förra veckan. Naturligtvis med en man som var speciell (annars skulle hon aldrig gått..) och jag var glad som en spelorre för hennes skull hela dan. Det kändes  lika bra, som att det var jag som dejtade. Märkligt! *L*

Idag upplevde jag motsatsen, när en annan nära vän har problem med kroppen. Fast då blir det nästan så att jag vill "överta" det negativa, för att den drabbade ska slippa. Men det går ju inte....... :o/

Det viktigaste är nog i alla fall att man finns för varandra och stöttar, i både det som är positivt och negativt.

Eller som Zac Brown sjunger "Keep me in mind" eller "See me trough the bad and good"

Har du gjort det med någon idag?