Jag fick anledning att reflektera över det här med  dåliga och goda rykten nu på eftermiddagen, när jag var till veterinären med Siri för vaccination.

För det första var veterinären tämligen nyexad (hoppas jag) och väldigt osäker. Först trodde jag att det var mig han var rädd för (Ja ja, inga kommentarer kring detta, tack) men sedan insåg jag att det var lilla Siri han hade sådan respekt för *L* Jag som hållit på med" otäcka" brukshundar så länge och till och med haft en knäpp Amstaff (dock inte farlig) tänker inte på att dessa hundar signalerar olika saker till andra människor. Dessutom skötte sig den lilla drak-ungen exemplariskt därinne: Hon knallade in (utan koppel...hahaha) och morsade på både honom och de två assistenterna. Väl uppe  på bordet fick han lyssna på hjärtat, titta henne i munnen och ge henne sprutan, utan att hon protesterade det minsta :o) Ändå sa han till mig med darrande stämma (näää, nu överdriver jag *S*) : "Ja , dom här kan bli farliga dom om dom inte hamnar hos rätt människor" . Då kontrar en av assistenterna med: "Ja den här har inte kunnit komma till en mer RÄTT människa! " För hon känner mig.

Kontentan: Siri var en god ambassadör för rasen och kan ta bort lite av det dåliga ryktet. Jag som har ett gott rykte, får väl borga för att hon fortsätter vara det då :o)

Ett citat:

- Ett gott rykte kommer efter hand, men ett dåligt rykte kan man få snabbt.