Barn är härliga....dom egna är dom bästa förstås, men det finns andra som berikar livet också. Förra helgen fick vi besök av två, Hanna och Wilma, 4 respektive 2 år. Dom stegade gladeligen in genom dörren......och gav Mega en chock!!!! Hon blev skiträdd när hon insåg att det fanns människor som är så små att dom var i jämnhöjd med henne och kunde titta henne rätt i ögonen. Att Hanna dessutom är rödhårig (med allt vad det innebär...) och väldigt bestämd gjorde det inte det hela lättare. Den stora hundtränaren stod i ett allvarligt tel.samtal med en kollega när allt detta utspelade sig. Å kom då ihåg: "Ja , just ja...man måste ju "träna" på barn"...hahaha. Men det är ju skitkrångligt...dom får inte plats i dummyväskan och lånar man någons barn, så måste man komma ihåg att sköta om dom och ge dom mat och så... *L* Jag insåg också att mina barn är ju tonåringar nu och den yngsta Mega varit i kontakt med är 8-10 år. Det gäller att finna på råd och Hanna (som kommer att bli en bra hundtränare) har lärt sig av mig att kärlek och godis löser allt. Jag hängde på henne en liten godisväska full med levergodis och sedan grejade hon träningen själv (under mitt överinseende...) Hon kastade mjukisdjur och bollar som hundarna fick fånga och blev belönade därefter. Mega repade så pass mycket mod så att hon kunde vara med, men kollade hela tiden av med mig.  Alva och Maja var också engagerade, men mest för att Hanna var en vandrande godispåse :o) Himla kul att se hela gänget samarbeta.  När de skulle åka hem, så avslutade Hanna med att sjunga Manboy med mick och allt i hallen. Men vid det laget, så var Mega helt utmattad och bara låg helt platt bredvid...hahaha. Välkommen igen Vallstabor!

Det finns en annan härlig kille några kvarter bortanför mig. Han är ca. 5 år och söt som socker. Första gången vi mötte honom så tittade han väldigt allvarligt på mig och sa: "Det där är två labradorer" Jag höll med och sa att han var jätteduktig som visste det. Speciellt eftersom 80 procent av alla vuxna tror att det är golden retriever (gud förbjude...) för att dom är gula. Sedan dess är vi polare. När han ser mig  (på hur långt håll som helst) så ropar han alltid "DU HAR TVÅ LABRADORER!" Känns jätteskönt att veta, om man nån dag skulle tvivla ;o)