Häst, häst det magiska djuret…..Vilken oerhörd energi och harmoni jag upplever när jag umgås med dessa djur. Jag – som hade föresatt mig att inte bli hästägare igen, men som tur är kan man ändra sig *L* Två kvällar har jag varit ute och kört Tubbe i kvällssol !! Hur länge sedan är inte det, som man upplevde både sol och värme? Det var i alla fall en härlig upplevelse, med stor svart häst och två gula glada labradorer lösspringande vid vagnen.. Då funderade jag lite kring min ”häst-historia” och människorna förknippade med den: Det var morfar som introducerade mig i hästvärlden en gång i tiden. Han som själv kom från bondgård och arbetat med häst i skogen och som hade en stor känsla för djur, lärde mig hantera och respektera hästar. Oj, vad jag saknar honom nu, vill att han ska få uppleva Tubbe med oss. En "riktig häst", som han skulle säga ... *L* Allt började med när jag som 5-åring fick åka till stall Svarta hingsten i Norrbäcken. Där fanns det just en häst som hette Svarten (men jag tror inte han var hingst…) och självklart blev han direkt en favorit. Nu 40 år senare, är favoriten fortfarande svart .... och heter Bodbäckssvarten. Rätt många likheter :o) Tiden däremellan har innehållit en ponny, ett tokigt halvblod och vänskapen med Karin J. Det var också Karin och hennes Flisan, som fick mig att börja rida igen. Flisan fick mig t.o.m att tro att jag kunde rida *L* På ponnytiden fann Larzånn och jag varandra. Nu i vuxen ålder, sa jag till henne att dra ner på antalet hästar när hon blev småbarnsmamma. Vilket resulterade i att hon ringde mig för ett år sedan och sa: "Javisst, jag drar ner på hästarna. Varsågod, här får ni en nordsvensk". Ingen är gladare, än vi för det nu!
Se på bilden, den säger mer än 1000 ord.....
