Igår var det skräckmaraton i det här huset. Vi såg först House of wax, sedan Ringen och Ringen 2. Jag  hade för mig att jag i unga år gillade skräckfilmer och att bli lite (!) rädd......men nu var jag skiträdd mest hela tiden :o) Joel förbjöd mig att hålla för bilden med händer och kuddar och dylikt. Då är det inte lätt!! Frida som tittade ibland men sedan gick till sitt rum, undrade varför jag skrek.....hahaha. När klockan passerat 12 så försökte jag slumra lite (vilket är ett känt fenomen ) för att klara av pressen. Men då ställde sig Joel ovanför mig och väste som  hon i brunnen. Då blev jag ju ännu räddare! *L* Men den goda sonen har ett hjärta av guld, så när filmerna var slut, gick han sista gången med hundarna. Så att rädda mamman slapp. Tack för det!!

Labradorflickorna var så duktiga i morse. På morgonpromenaden lägger jag alltid ut deras kamp-kuddar på sidan av vägen när vi nästan är hemma. Sedan skickar jag på ett sök. I morse dök det upp en husse med lös hund (en okänd) precis när jag skulle skicka Mega.  Eftersom avståndet var långt och sikten skymd, väntade jag så länge som jag trodde att det tog honom för att passera. Sedan skickade jag Mega, som alltså fick gå i deras färska vittring/spår ner. Jag var nyfiken på hur hon skulle göra, fortsätta och undersöka det eller växla till vittringen från leksaken. På en halv minut var hon på väg tillbaka med kudden i munnen! :o) Så där fick jag svaret. Väldigt duktigt av en sådan ung hund att behålla fokus. Alva då, ja vad trodde ni? Bäst! *L*