Ja nu är det dags för lite balans och energi-snack igen. Två byggstenar i grunden för ett bra hundliv, enligt mig alltså. En hund med mycket/hög energi kan ha svårare att hitta egen balans, medan det är lättare för en hund med liten/låg energi. Sedan finns det hundar med en utmärkt självbalans från början, den hunden heter Alva. Eller hundar som aldrig kommer att vara i balans, den är röd och heter Maja. (Hoppas att Joel inte läser det här......)

Och så finns det en hund här nu, som oerhört snabbt lärde sig hur det fungerar här på Rådjursstigen. Hon lärde sig (med lite hjälp) fort att balansera sin egen (ofta höga) energi, och det är Sprattlan. Jag förundras över det faktiskt eftersom det är en hund med höga drifter. Som nu på morgonen till exempel (ni som känner mig vet att mornar är känsliga i det här huset...hrm hrm): Alla hundar är glada för att det är morgon och vi är vakna. Sprattlan går med (inte springer) och håller ett avstånd som hon vet att jag behöver (det har varken Mega eller Maja fattat..) Sedan går vi ut och hon är kopplad och resten lösa, boxern ser till att det går i 100 knyck ut på gården, men Sprattlan drar inte ens i kopplet och när vi kommer ut så vänder hon sig om för att checka med mig om vi ska gå till höger eller vänster. Klokt! ...och balanserat, av en hund som om hon vore lös skulle springa ifrån alla som ingenting ( kanske inte Elsa) Då slås man igen av vilka enastående djur våra hundar är.

Sprattlan (och Mega och Elsa) älskar också att vara lös på gården, då njuter hon både av att leka och att koppla av. Tyvärr har jag ju inget staket, så det blir ju bara när jag är ute med dem. Därför står det högt upp på önskelistan. En möjlighet för hundarna att gå in och ut som dom själva vill. I dagsläget är det bara en hund som får göra det, Alva. Förklaringen till det står högre upp i denna text *L*