Dagens ord att reflektera över, är kompetens. Eller "skills" som mina tonåringar skulle säga i detta datorspelandets tidevarv *L* Kompetensen kan vara intellektuell, emotionell eller social. Helst vill man naturligtvis ha massor av "skills" i alla tre delarna, men krasst så är vi starka och svaga på olika omåden. Personligen så kan jag tycka att det är lättare att överse med brister i den intellektuella (fakta- och ämneskunskap) kompetensen. Svårare är det då med människor som fallerar i de andra två delarna. Speciellt i en förväntad professionell miljö, som t.ex en arbetsplats. Det gör att man omvärderar dessa personer ... ganska rejält skulle jag vilja säga. Kompetens är färskvara och behöver tillämpas för att kunna utvecklas. Ni vet: Allt är lätt så länge man bara har det i huvudet! ;o) Vårt eget omdöme (självinsikt/förnekelse) kan grumla vår uppfattning om vår egen kompetens. Samtidigt som andra hela tiden också värderar oss, ibland till vår fördel och ibland till vår nackdel. Vissa av oss klarar oss bra på egen hand, medan andra behöver lite stöttning för att synliggöra sina förmågor.

Jag ska exemplifiera med hjälp av hundarna (vad annars...hahahaha):

Alva - har en bred kompetens, som gör att hon lätt reder upp alla situationer på egen hand.

Mega - har inte hunnit bygga upp all kompetens än, vilket gör att hon fortfarande behöver stöd ibland. Detta för att verkligen komma till sin rätt.

Maja - saknar all form av självinsikt, men har ändå en viss kompetens. Vilken jag får hjälpa henne förvalta rätt ... ibland.

Siri - kan inte ett dugg......än. (Men snart ska hon vara en ny Alva)

Nog surrat nu. Önskar er en trevlig helg gör jag, som känner mig hyfsat "skillad" *S*