Att vara tonårsföräldrar borde innebära att man skulle få en extra (stor) veckodos av självkänsla (från någon utomstående part) . Detta eftersom tonåringar är ganska skoningslösa i sina uttalanden. .... *L* Låt mig åskådliggöra vad jag menar: Igår kväll/natt åkte jag  och hämtade Joel hos en kompis, vilket han iofs var väldigt tacksam för och sa till mig. När vi närmade oss Bergviksparken s(där det varit dans) så pratade vi om att det var så mycket folk där och att jag saknar att dansa. Då utbrister han: "Du tror inte att du skulle skämma ut dig liiiite , om det var en massa dansfolk där?" Hahahaha, fräcka unge, som inte fattade att han sa det till 80-talets styrdans-drottning!! Tjejen som aldrig stod en dans och var ute tre gånger i veckan!!! Fattar ni?? Ja ja, det var 20 år sedan..men ändå. Man får inte såga sin mor på det sättet, i alla fall inte ostraffat. Men grabben har ett gott hjärta, så när han kom ihåg att vi pratat om min "dansbakgrund" förut så sa han: "Men gå nästa gång det är dans då. Jag kan vara hund-vakt och Frida-vakt" *S* Det är så han plockar tillbaka alla poäng och får hjältestatus igen!! :o)

Som tur är så har Frida supportat mig den här veckan så fallet blev inte så hårt. Hon har fixat och donat och hjälpt till på olika sätt. Pricken över i:et var en sockerkaka hon bakade till mig med ett medföljande kort om "vilken underbar mamma" jag är. Fridolina Fantastiska Flicka!! Tack för det ;o)

Vi hade  också en trevlig dag närvi firade Joel igår, i sällskap av mormor, morfar och mormor Ingegerd.

En sån här fin tårta fick han....Frida och jag var nog konditor i vårt förra liv *L*